Om du anser att dressyren är till för hästen - inte att hästen är till för dressyren.
Om du vill använda dig av ett utbildningssystem som främjar hästens psykiska och fysiska välmåga.
Om du vill ha en häst som är smidig och stark och håller till en hög ålder.
Om du vill rida med så få och lätta hjälper som möjligt.
Om du vill rida i en positiv anda och ha roligt med din häst varje dag (och aldrig behöva lämna ridbanan svärande över hästen eller dig själv).
Om du vill få en röd tråd i din och hästens utbildning där du vet i vilken ordning du skall lära rörelser och vilket syfte varje övning har.
Om du gillar att tänka själv och inte vill att instruktören skall vara din "fjärrkontroll".
Om du vill minimera risken för att rida sönder hästen under tiden som du själv lär dig att rida.
Inom Akademisk ridkonst strävar vi alltid efter att hästen skall arbeta i avslappnat tillstånd. All spänning bryter ned. Man kan inte uppnå äkta samling genom att ”hålla i och klämma på” – bara spänning.
Hästen skall alltid söka framåt-nedåt med nosen. Detta gäller oavsett samlingsgrad. I början rider man hästen lång och låg och låter den bära sig själv. Absolut inte för korta tyglar – du skall länga hästen i form. När den får gå friare fram kommer den kunna pendla fritt med bakbenen och sätta under sig mer.
Alla outbildade hästar skjuter på mer med ena bakbenet och träder under mer med det andra. Vi vill att de skall vara lika starka i båda bakbenen och därför måste vi använda oss av olika övningar. Inom Akademisk Ridkonst ”rakriktar” man hästen genom böjning. En rakriktad häst är lika stark i båda bakben och klarar av att ”spåra” d v s sätta ned bakbenen i framförvarande frambens spår. En sned häst väljer att gå öppna- eller sluta-mässigt på rakt spår. Att rakrikta hästen betyder alltså inte att man har hals och nacke rak!
När vi ber hästen att ställa sig i nacken så kommer samma sidas höft att röra sig framåt (hästens kropp liknar en banan). När hästen går på detta sätt kommer invändigt bakben automatiskt sättas lite mer under magen eftersom höften placerats längre fram. Detta är början på all samling! I övningarna öppna och sluta träder invändigt respektive utvändigt bakben under sig ännu mer = ökad samling.
Den klassiska trappan
Utbildningen kan liknas vid en trappa där det ena steget leder till nästa. Om man kommit för högt kan man bara kliva ned ett eller flera steg.
Lite förenklat kan trappan beskrivas så här:
1. Inlongering
Sker alltid på kapson. Hästen lär sig att ställa och böja sig inåt på en volt. Därmed kommer avspänning och framåt-nedsökning, ryggen lyfts och hästen träder under sig med invändigt bakben som därmed tränas i att bära. Skritt, trav, galopp och halt i alla kombinationer. Hästen lär sig röstkommandon. Så småningom longeras den med sadel. Aldrig, aldrig motionera hästen i longerlina! Att låta hästen rusa runt på volt är förödande för lederna. Kontrollerat tempo och rätt form skall det vara.
2. Inridning
Ryttare sitter upp men i början är hästen kvar på longerlinan. Longör och ryttare hjälps åt att lära hästen vad ryttarens hjälper betyder. Så småningom rider ryttaren själv.
3. Arbete vid handen.
Kan ske parallellt med inlongering eller under vilken fas som helst i utbildningen. Så här tidigt kan hästen få hjälp att lära sig t ex att tyglarna flyttar bogen inåt eller utåt. Man kan även träna öppnor och senare slutor för att stärka hästen ytterligare innan ryttaren sitter på. Vissa hästar behöver det och andra har lättare med en ryttare på ryggen som hjälper därifrån (t ex med att sitta på invändigt sittben).
4. Öppna på rakt spår, invändigt bakben träder under mer = bär mer vikt = ökad styrka
5. Sluta på rakt spår, utvändigt bakben träder under mer = bär mer vikt = ökad styrka
6. Sluta på diagonalen (högre svårighetsgrad då man ej har vägg att stödja sig mot)
7. Skolorna på volten
8. Piruett (tränas genom slutor på en volt som blir allt mindre)
9. Galoppombyte i språnget
10. Piaff
11. Passage
12. Levad/pesad
13. Terre à terre
14. Skolor över mark
15. Kapriol = slutmålet på den klassiska trappan
Skolor och piruetter övas först in i skritt. Man kan inte lära sig springa innan man kan gå...
Text lånad från Amie Dahlqvist
Sen behöver man inte följa denna trappa till punkt och pricka. Själv börjar jag jobba min tjej från punk 3 ( arbete vid hand), då hon inte känner sig nog trygg i just longeringen.
Jag jobbar utifrån vid han för att kunna ha henne längre bort och till slut kanske hon kan longeras med sitt egna självförtroende på topp.
Efter att jag fick min tjej att förstå börjning, börjning på rakt spår, öka minska volten, öppna och slutna för hand tog jag mitt första pass uppsutten och fortsatte i samma spår som jag gjort för hand.
Så nu efter igångsättningen som kommer ske i vår, (om inte vägarna helt plötsligt blir bättre) så kommer vi börja jobba för hand lite innan jag jobbar allt uppsuttet igen. Mest för att vi ska få repetera övningarna (och att jag har lättare att korrigerra för hand).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar