Big nooooo

Idag fick jag och tanten en tråkig dag, då hon blev jagad av en smått galen brunst märr som inte var att leka med.

Tanten var riktigt rädd, och gömde sig i ett hörn och försökte komma undan, men icket.
Hon blev jagad skit ur tills jag lyckades sära på dem.
Min fick springa ut på stora hagen medans jag försökta fånga den andra och ta in henne i stallet.
Även här smått galen, stegra, vägra gå, och försökta bitas hela vägen in.
Så just nu är hon inte så poppis, men allt kan ändras.
Efter det ropar jag på min tant som kommer snällt och ber min med ögonen att skydda henne.
Jag har aldrig sett henne så rädd och hon har aldrig tidigare bett om hjälp före idag.

Varför den andra rymde kan man bara gissa till.
Antingen var hon så hungrig, då hon ej hade hö i hagen, eller muckade hon gräl, eller så ville hon bara vara nära pojkarna som stod i nästa hage.
Vem vet vad dessa djur tänker.

Sen några timmar senare då jag åkte till stallet och kolla läget hittade jag min tankt med svullet ben i hagen, samma ben som hon haft senskadan på i höstas. NOOOOOO...

Jag hoppas verkligen den går ned tills i morgon, annars får jag ringa och boka tid på atg i Umeå.
Jag som hoppats på att få rida hela sommaren.
Åhhh, varför ska oturen aldrig släppa för oss?